Nyheter

Vems är du? Om nationella minoriteter i Stockholm

21 Aug 2022

Igår stod vi på scenen på Stockholms stadsmuseum – Maritha Sandberg från Sameföreningen i Stockholm och jag, som representant för Amnesty Sápmi. Vi samtalade om samiska kvarlevor och heliga föremål i samband med avslutningen av utställningen ”Vems är du? Om minoriteter i Stockholm”.

Det har gått 15 år sedan FN:s urfolksdeklaration antogs. Trots det finns det fortfararande samiska kvarlevor på minst tio svenska museer. Processen för återbördande och begravning är otroligt omständlig. I år har regeringen beviljat begravning av två (!) samiska kvarlevor från Arjeplog.

Maritha talade om återbegravningen 2019 av kvarlevor efter 25 samer från Lycksele, som grävdes upp på 1950-talet. Hallå! Gravplundring i Sverige 1950-1951. Efter andra världskriget tog de allra flesta tog avstånd från rasbiologiskt tankegods. Men inte svenska ”forskare”.

Trots att urfolksdeklarationen säger att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål så har inga heliga föremål återlämnats till samerna i Sverige. Det handlar om ceremonitrummor, offergåvor och sejtar som har stulits från Sápmi.

Jag talade förstås om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kampen för att offergåvorna som kommer från Gällivare skogssamebys marker och finns i Stockholm ska få flytta hem, så nära offerplatsen som möjligt. För mig och mina släktingar handlar det om Gällivare Kulturmuseum, men det krävs att äganderätten först övergår till Sametinget och att de tecknar avtal med museet om förvaltningen – och pengar från staten för att möjliggöra detta.

Det var statligt finansierade tjänstemän som plundrade gravar och offerplatser och stal sejtar. Därför måste staten finansiera ett återbördande av både kvarlevor och heliga föremål.

Maritha talade också om det rasbiologiska bildarkivet i Uppsala, som finns för allmän beskådan. Hon jämförde med Nya Zeeland där maorierna har rätt att bestämma över såväl kvarlevor som bilder. Det vore väl rimligt att samer i Sverige har rätt att besluta över detta arv efter den svenska rasbiologiska politiken. Finns det någon där emot?

Jag fick också tillfälle att prata om Amnesty Sápmis förväntningar på politikerna och lyfte tre frågor:

• Att processen för återbördande av samiska heliga föremål och kvarlevor påskyndas i enlighet med det förslag som sex av riksdagspartierna tog ställning för i maj 2022. Oavsett valresultat finns det en politisk majoritet för förslaget. Vi förväntar oss att de levererar, förenklar processen och finansierar återbördandet!
  
  
• Att Forum för levande historia får ett tredje uppdrag. Förutom att informera om Förintelsen och kommunismens övergrepp mot mänskligheten bör de få i uppdrag av regeringen att informera om Sveriges samepolitik med rasism, diskriminering och raslagar. Det har vi nyligen lyft i ett remissvar till regeringen.
  
  
• Att Sverige respekterar urfolksrätten när det gäller den gröna omställningen. Det får inte handla om grön kolonialism. Industriområden med vindkraft, kraftnät och vägar ska inte byggas på samernas traditionella marker, i renbetesområden och kalvningsland. Samernas urfolksrättigheter får inte kränkas av samhällets åtgärder i omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Artikel i Provins: Tema Oförsonligt

16 Jun 2022

Den norrländska litterära tidskriften Provins bjöd in mig som skribent till deras temaummer OFÖRSONLIGT. Min artikel om offerplatsen Unna Saiva kan du läsa nedan. 

Åsa Össbo, forskare vid Várdduo – Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, har skrivit en artikel med titeln "Tillbaka till den koloniala framtiden". 

Konstnären Lena Stenberg medverkar med verken "Gränser – Borders – Color of colonialism" som är inspirerade av Lena Stenbergs egen familjehistoria. När den norska staten stängde gränsen och den svenska staten tvångsförflyttade samer splittrades hennes släkt.

I tidskriften finns också en vacker dikt av Rita Joe, som betraktas som Mi'Kmaq-folkets främsta poet. Hon blev föräldralös i tioårsåldern och gick på en av Kanadas internatskolor för urfolk, där barnen förbjöds att tala sina modersmål och utöva sina kulturer. Hennes dikt "Mitt tal förlorade jag" kan åtskilliga samer känna igen sig i.

Min artikel: Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

”Förfäders vördnad / Skatter kvarlämnade / Offer till någon kraft som än är kvar” skrev My Danvind, en av mina unga släktingar i en dikt efter ett besök vid den samiska offerplatsen Unna Saiva, belägen vid en sjö intill min hemby och markerad av två stora stensejtar. Resten är plundrat. Sedan två år tillbaka arbetar jag och mina samiska släktingar för att offergåvorna som fördes bort 1915 ska få flytta hem och få en värdig placering i norra Sápmi. Det handlar om rättvisa och en uppgörelse med det koloniala Sverige.

Unna Saiva i norra Lappland är en av de rikaste offerplatserna som har hittats i Sápmi. Den har använts i över tusen år, från 500-talet fram till 1600-talet, enligt de forskare som har granskat offergåvorna, men det finns en berättelse, nedskriven på lulesamiska så sent som 1912, om en same från Jokkmokk som kom till Unna Saiva för att offra.

Unna Saiva är lulesamiska och betyder den lilla heliga sjön. Det var hit som arkeologen Gustaf Hallström kom sensommaren 1915 efter en misslyckad expedition i fjällvärlden. Han arbetade som amanuens på Historiska museet och skriver om sin frustration i Svenska Dagbladet:

”Jag var djupt besviken. Den mycket kostsamma resan gjorde att jag betänkte mig mycket noga innan jag bestämde mig vart jag nu skulle styra kosan och rädda situationen. Varför jag valde den lilla obemärkta platsen långt ner i skogslandet är svårt att förklara. Men det var väl för att jag hade ett sådant förtroende till min sagesman, den gamla skogsströfvaren Skiddi”.

I Unna Saiva blev han däremot upprymd. På kvällen den 9 augusti 1915 skriver Gustaf Hallström ett entusiastiskt brev till riksantikvarien Berhard Salin: ”Ärade broder! Äntligen är lön för mödan. Efter en timmes grävning här och där runt offerstenen träffades till slut ett kraftigt ben- och hornlager – väldiga renben (antagligen vildren), horn av älg, käkar av björn (minst fyra individer) samt ett spänne av brons. Jag lät genast avsluta grävningen för att fortsätta i morgon.”

När Gustaf Hallström lämnade platsen förde han bort mängder av offergåvor – över 150 kilo ben och horn, och runt 600 föremål som smycken, pärlor, pilar och mynt – som numera finns lagrat i Historiska museets magasin i Stockholm.

Hemkomst

Nu arbetar jag och mina samiska släktingar för att offergåvorna ska få flytta hem, allra helst till Gällivare museum eftersom offerplatsen ligger inom Gällivare skogssamebys marker. Vi menar att ceremoniella föremål, som offergåvor, sejtar och ceremonitrummor, ska återbördas till de platser de kommer ifrån, eller så nära dessa platser som möjligt. Vi har inget krav på att offergåvorna ska återbördas till offerplatsen – även om det är där de egentligen hör hemma: det var där våra förfäder och förmödrar lämnade sina offer till sina gudar, rådare som vakade över landskapet och djuren, den besjälade naturen och de avlidna.

Platsen har en andlig betydelse för vissa besökare än idag. De kliver inte på sejtarna. De talar med låg stämma. De tar inga bilder. Några kanske lämnar ett offer, något som kan gå tillbaka till naturen utan att förändra platsen.

”Tänk dig att ödmjukt och förväntansfullt gå längs myren, som du vet leder till offerstenen. Hur stark är din kulturella identitet? Hur ödmjuk är du inför naturen?” Det sa Anna Forsberg, en av mina släktingar, i samband med att Uppsala universitet höll en minnesdag – ”100 år i rasbiologiska institutets skugga” i februari 2022. Hon fortsatte:

”Vad har kolonisering, tvångskristnande, skallmätningar, nakenfotografering av hela familjer i statens, forskningens, kyrkans och rasbiologiska institutets namn gjort med identiteten hos ättlingarna till de som stegande tog sig fram på myrarna till Unna Saiva?”

Vårt mål är att offergåvorna ska få flytta hem och få en värdig placering i Sápmi. Vi menar att Sametinget ska ha det statliga förvaltningsansvaret för offergåvorna, i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. Vi vill att Sametinget och Gällivare kommun ska komma överens om ansvaret för att förvara och visa upp det samiska kulturarvet från offerplatsen.

För mig handlar det inte om andlighet, utan om rättvisa. Att få tillbaka föremålen från Unna Saiva är ett sätt att ta tillbaka en del av vårt ursprung och vår historia. Det är vi som är samer, som känner samhörighet till offergåvorna från Unna Saiva.

Jag tror dessutom att frågan om återlämnande av samiska kulturföremål och kvarlevor kan bidra till att öka kunskapen hos övriga svenskar om den raspolitik och de orättvisor som samerna har utsatts för. Att det finns ett stort intresse visar inte minst den uppmärksamhet som Amanda Kernells film ”Sameblod” fick för några år sedan, och Elin Anna Labbas prisbelönta bok ”Herrarna satte oss hit”.

Statlig finansiering

Innan arkeologen Gustaf Hallström kom till offerplatsen hade den, med några få undantag, fått vara ifred för plundrare. Hallström skriver själv i uppsatsen ”Lapska offerplatser’’ i skriften Arkeologiska studier tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf.

 ”Att platsen plundrats framgick av den nu bofasta befolkningens uppgifter, men det hade ej gjorts systematiskt, utan endast som sällsynta tilltag, vilka synbarligen med ogillande betraktades av de äldre”.

Trots detta drog sig inte Gustaf Hallström för att föra bort offergåvor från Sápmi. Det minsta vi kan begära är att staten rättar till fel som begicks då – och att återbördande av samiska ceremoniella föremål och begravning av samiska kvarlevor finansieras av staten.

I samtal med riksdagspartierna håller alla med – repatriering ska finansieras nationellt. Men i praktiken ser vi inga tecken på att dessa löften kommer att infrias. När vi granskar partiernas budgetförslag blir besvikelsen stor. Det skulle kosta så lite, men betyda så mycket.

Kerstin Andersson, redaktör för boken Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

Hundratals åhörare på Rigoletto

22 Mar 2022

Föredraget om offerplatsen och offergåvorna från Unna Saiva lockade en stor publik när Stockholms senioruniversitet arrangerade ett föredrag på biograf Rigoletto i Stockholm den 22 mars.

Mellan 500 och 600 pensionärer lyssnade till Kerstin Andersson, som berättade om den samiska offerplatsen vid hennes hemby i norra Lappland och kampen för att offergåvorna ska få flytta från Historiska museets magasin i Stockholm och få en värdigare placering i norra Sápmi., allra helst i Gällivare kommun eftersom offerplatsen ligger inom kommunen och i Gällivare skogssamebys marker.

På scenen: Kerstin Andersson och Ingemar Björklund från Senioruniversitetet.

Sameföreningen i Stockholm: Stöduttalande för återbördande av samiska offergåvor från Unna Saiva

25 Feb 2022

Sameföreningen i Stockholm publicerade ett stöduttalande för återbördande av samiska offergåvor från Unna Saiva den 25 februari 2022. Vi som driver frågan om ett återbördande av offergåvorna är tacksamma för stödet. Nu har fyra samiska organisationer gjort stöduttalanden – Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Sámisijdda, Svenska Samernas Riksförbund och nu Sameföreningen i Stockholm.

Så här skriver Sameföreningen i Stockholm på sin webbplats:

"Den 9 augusti 1915 satte arkeologen Gustaf Hallström det första spadtaget i den samiska offerplatsen Unna Saiva, som ligger inom Gällivare skogssameby. Offerplatsen hade används från 500-talat och åtminstone fram till 1600-talet, enligt dateringar av de ben, horn och över 600 metallföremål som fördes till Historiska museet i Stockholm. Men det finns berättelser, nedskrivna på lulesamiska så sent som 1912, som berättar hur samer kom till platsen med offergåvor.

Enligt FN:s urfolksdeklaration, artikel 12, specificeras att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål, och att stater ska eftersträva att ge tillgång till och/eller repatriera ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor genom rättvisa, transparenta och effektiva tillvägagångssätt, utvecklade i samarbete med berörda urfolk.

Sedan 2020 har ett 30-tal samer från byarna i närheten av offerplatsen drivit frågan om att offergåvorna ska återbördas till Sápmi, Gällivare museum samt Ájtte har diskuterats som tänkbara förvaltare av offergåvorna. Gällivare kommun har den 8 februari 2021 fattat beslut om att utreda möjligheten att ta emot och visa offergåvorna.

Det är Sameföreningen i Stuehkie åsikt och vilja att alla samiska kvarlevor, ceremoniella föremål och kulturella objekt skall återföras det samiska folket, samt att i frågan om offergåvorna från Unna Saiva kan och skall inte dessa förvaltas av svenska institutioner i Stuehkie. Det är inte förenligt med urfolksdeklarationen eller med våra rättigheter som urfolk".

Antaget av Sameföreningen i Stockholms styrelse

Stuehkie / Stockholbma / Stockhoalmma / Tjåsskaskulla/ Stockhålbmå / Stockholm 2021-11-03

Filmad intervju till Gällivare Kultur

18 Feb 2022

Gällivare kultur har beställt en kort filmad intervju om den samiska offerplatsen Unna Saiva. Naseem Quraishi-Larsson träffade Kerstin Andersson utanför Historiska museet för ett samtal om offerplatsen, offergåvorna och kampen för att föremålen ska få en värdigare placering hemma i norra Sápmi, så nära den plats som de togs ifrån.

I filmen kan ni höra Samefolkets sång – även kallad den samiska nationalsången – som framförs av Ola Gustafsson och Anna Gustafsson. Jojkarna "Fahkoeh" (Vaknar) och Voerpehke (Morgonpigg) är komponerade av Ola Gustafsson och fungerar som intro och ackompanjerande stämmor.

Filmen (5 minuter) lanseras i samband med minoritetsveckan i Gällivare den 16 maj 2022.

Minnesdag – 100 år i rasbiologiska institutets skugga

17 Feb 2022

Kerstin Andersson medverkade under Minnesdagen – Hundra år i rasbiologiska institutets skugga den 17 februari 2022, arrangerad av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet. Här kan du läsa hennes tal.

Arkeologen Gustaf Hallström – som Eva Forsgren nämnde i sitt tal – var inte bara gravplundrare. Den 9 augusti 1915 satte han det första spadtaget i en offerplats intill en av samernas heliga sjöar – Unna Saiva, som ligger vid min hemby i Gällivare kommun.

Det är en offerplats som har använts i över tusen år – både av skogssamer och fjällsamer. De äldsta fynden är från 500-talet och de senaste från 1600-talet. Men det finns berättelser så sent som 1912 om en same från Jokkmokk som kom till platsen för att offra.

När Gustaf Hallström lämnade offerplatsen 1915 förde han med sig över 600 metallföremål – vackra hängen, smycken, pärlor, mynt och pilspetsar. Nu ligger de i kartonger på Historiska museet i Stockholm.

Hallström skriver i ett dokument om utgrävningar av offerplatser att ”dessa tilltag ogillades av den äldre befolkningen”.

Trots det drog sig inte Hallström för att gräva upp och forsla bort över 600 föremål och 150 kilo ben och horn från platsen.

Nu har det gått över hundra år. Nu är vi ett 30-tal samer från byarna runt Unna Saiva, som tillsammans kräver att föremålen ska återlämnas till det samiska folket och få flytta hem – allra helst till Gällivare museum eftersom offerplatsen ligger i Gällivare skogssameby.

Vi har FN:s urfolksdeklaration som stöd för vårt krav. Där står att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål. Det är en deklaration som Sverige har förbundit sig att följa.

Vi har arbetar med den här frågan i exakt två år. Och vi har fått ett stort stöd av det samiska samhället. Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Samesijdda och Svenska Samernas Riksförbund har gjort stöduttalanden på sina landsmöten för ett återbördande.

Vi vet att Norge och Finland har kommit längre. Där pågår ett omfattande arbete med återbördande av samiska kulturföremål.

Samerna har aldrig lämnat ifrån sig heliga föremål frivilligt – varken sejtar, ceremonitrummor eller offergåvor. Därför hoppas vi att Unna Saiva får visa vägen för hur Sverige kan inleda arbetet med att återbörda heliga föremål.

Det är våra förfäder som offrade i dessa marker för ettusenfemhundra år sedan. Att få tillbaka offergåvorna från Unna Saiva är ett sätt att få tillbaka en del av vårt ursprung och vår historia. Kulturföremål bör placeras hos dem som identifierar sig med föremålen.

Det minsta vi kan begära är att svenska staten rättar till fel som begicks då – och att offergåvorna från Unna Saiva får flytta hem och få en värdigare placering hemma i Sápmi. Det handlar om respekt.

Under en samisk kulturdag i Gällivare förra året höll den dåvarande förvaltningschefen Sara Källgarn ett tal med några strofer som jag vill citera:

”Gällivare kommun är förvaltningskommun för att vårda inkluderingen av Europas enda urfolk och därmed för en del av avkoloniseringen av Sapmi.

Vi verkar för att återföra Unna Saivas offerskatter till Sápmi, till Gällivare skogssamebys område.

För att de hör hemma här,
för att de är en del av hela historien här,
för att de ska vara en del av framtiden här,
där vi hör hemma,

Jag hoppas att vi samlas här igen snart, stolta över gemensamma arv och lärdomar, och att Unna Saivas skatt fått komma hem”.

Jag och mina släktingar hoppas innerligt att hon får rätt.

Daniel Holst: Unna Saiva har bidragit till museernas interna dialog

3 Jan 2022

Daniel Holst, ordförande för Sameförening i Stockholm, skriver i en nyårskrönika:

”Det är uppmuntrande att museer i regionen börja prata om repatriering. Inget är skrivet i sten och vi bör se att deras intentioner bli faktiska handlingar innan vi kan ställa oss positiva, men känslan är lovande. Det känns som att publiciteten kring Unna Saiva och det stora stöd som funnits i frågan har varit bidragande för att diskussionen nu rört sig hela vägen in till museernas interna dialoger”.

Nyårskrönikan har publicerats i Sameföreningen i Stockholms e-nyhetsbrev till medlemmar 2022-01-02.

Offergåvor från Unna Saiva – händelser 2021

31 Dec 2021

Jag avslutar 2021 med att presentera en rad positiva händelser som berör den samiska offerplatsen Unna Saiva.

Den 29 januari intervjuas Karl-Erik Taivalsaari, ordförande i ungdom-, fritid- och kulturutskottet i Gällivare kommun av Sameradion. Han sa bland annat: "Grejerna ska tillbaka till Sápmi, det är vi helt överens om".

Den 8 februari fattar politikerna i Gällivare kommun beslut om att ge förvaltningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att kommunen ska kunna begära att offergåvorna ska överlämnas till Gällivare museum.

Den 5 maj debatterar riksdagens kulturutskott kulturarvsfrågor. Sex riksdagspartier – C, KD, L, M, MP och V – lyfte frågan om återbördande av samiska heliga föremål och återbegravning av samiska kvarlevor.

Den 3 juni gör Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte ett uttalande. De skriver bland annat: "Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte uttalar sitt stöd för de enskilda samer och Gällivare skogssameby, som kämpar för att offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Gällivare kommun ska återlämnas till Sápmi”.

Den 5 juni gör Riksorganisationen Same Ätnams landsmöte ett uttalande. De skriver bland annat: "Offergåvor har förts bort mot samernas vilja av statligt avlönade tjänstemän. Därför är det statens ansvar att finansiera återbördandet och möjliggöra att föremålen kan visas för en bred allmänhet på ett museum i norra Sápmi".

Min bok ”Unna Saiva – en skändad offerplats” kommer från tryckeriet i juli. Tack till Adriana Aurelius, My Danvind, Lis-Mari Hjortfors, Mattias Johansson och Olle Kejonen för era texter.

SVT Sápmi och Sameradion besöker offerplatsen den 6 och 7 augusti. Det blir både radio- och tv-inslag där jag och min farbror Sören Andersson intervjuas. SVT Nyhetsmorgon gör ett inslag där de även har med ett uttalande från Historiska museet.

Den 8 augusti arrangerar Hembygdsföreningen Gällivare i samarbete med Amnesty Sápmi, Gällivare Kultur och Gällivare skogssameby en samisk kulturdag på hembygdsområdet. Nils Nilsson Skums nyrenoverade sameviste återinvigs. Min bok om offerplatsen i Unna Saiva lanseras. Stort tack till Ann-Helen Mickelsson, ordförande för hembygdsföreningen. Utan din entusiasm och ditt engagemang hade dagen aldrig blivit av.

Under den samiska kulturdagen håller fyra riksdagsledamöter tal; Camilla Hansén (MP), Mattias Karlsson (M), Linda Modig (C) och Jessica Wetterling (V). Åsa Blind, vice ordförande i Sametinget, Lilian Mikaelsson från Landspartiet Svenska Samer och Ingrid Inga från Samelandspartiet/Sámiid Riikkabellodat medverkar, liksom Matti Blind Berg från Svenska Samernas Riksförbund, Birgitta Larsson (S), kommunalråd i Gällivare och Elisabet Regner avdelningschef vid Historiska museet i Stockholm.

Vi verkar för att återföra Unna Saivas offerskatter till Sápmi,
till Gällivare skogssamebys område.
För att de hör hemma här,
för att de är en del av hela historien här,
för att de ska vara en del av framtiden här.
Sara Källgarn, förvaltningschef, Gällivare kommun (del av tal 8 augusti)

Den 22 augusti gör Silbonah Sámesijddas årsmöte ett uttalande. De skriver bland annat: ”Offergåvorna har blivit bortförda i strid med samernas samlade vilja och förvaras utan stöd av internationell lagstiftning. Det åligger därför den svenska staten att lägga förhållandena till rätta och utan dröjsmål tillse att den samiska rätten till offergåvorna respekteras”.

Under den allmänna motionstiden i riksdagen i september-oktober skriver 40 riksdagsledamöter från fem partier – C, L, M, MP och V – motioner om återbördande av heliga föremål till det samiska folket. Det är en klar förbättring jämfört med förra året då tre partier lyfte frågan om heliga föremål.

Den 30 november besöker jag Ekonomiska museet i Stockholm tillsammans med två representanter från Gällivare kommun – Lis-Mari Hjortfors och Carola Johansson – för att för första gången få se mynten som är tagna från offerplatsen.

Den 15 december skriver BTJ i en recension av boken: "Det har blivit en vacker, lågmäld och sparsmakad bok med ett fantastiskt bildmaterial. De korta informativa texterna fungerar lika bra för både museianställda, arkeologer och andra ämnesexperter som för den allmänt intresserade läsaren. Helhetsbetyg: 5".

Offergåvorna ska hem – det är många överens om. Gott nytt år!

Boken finns på 60 bibliotek i Sverige

28 Dec 2021

Boken om den samiska offerplatsen Unna Saiva finns på drygt 60 bibliotek, varav fem universitetsbibliotek, runt om i landet. Det känns positivt.

Vill du låna boken? Här hittar du en förteckning över bibliotek från norr till söder.

Om ditt bibliotek inte har boken, be dem ordna ett fjärrlån. Det kostar inget.

Unna Saiva-boken får betyg 5 av 5

15 Dec 2021

"Det har blivit en vacker, lågmäld och sparsmakad bok med ett fantastiskt bildmaterial. De korta informativa texterna fungerar lika bra för både museianställda, arkeologer och andra ämnesexperter som för den allmänt intresserade läsaren. Helhetsbetyg: 5".

Det skriver BTJ i en recension av boken Unna Saiva – en skändad samisk offerplats. Det kommer en längre recension i BTJ-häfte 2/2022.

BTJ-häftet är ett verktyg för biblioteken för att välja vilka böcker de ska köpa in. Där presenteras ett urval av den totala bokutgivningen med recesioner eller redaktionella beskrivningar, helhetsbetyg samt omslagsbild. Recensionerna skrivs av 700 lektörer runt om i landet.

Populär Historia: Stulna offergåvor åter till Sápmi?

3 Dec 2021

”En samisk offerplats plundrades 1915. Nu ställs det krav på återförande av föremålen".

Kravet på återbördande har stöd i FN:s urfolksdeklaration, godkänd av Sverige 2007. Där slås fast att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål. Gällivare kommun, dit Unna Saiva hör, utreder nu om man kan ta emot och visa upp de rika offergåvorna på Gällivare museum”.

Det skriver frilansjournalisten Anna Larsdotter i Populär Historia 13/21. Läs hela artikeln här.

Nordiska museet tar initiativ till dialog om samiska samlingar

3 Dec 2021

Nordiska museet i Stockholm förvaltar en av världens största museisamlingar av föremål och arkivhandlingar om samisk kultur och historia. Nu tar museet initiativ till en bred dialog om dessa samlingars framtid.

Nordiska museet har samlat mer än 8 000 kulturhistoriska föremål som relaterar till samisk kultur och historia. Därtill kommer omfattande arkivhandlingar och historiska fotografier. Museets kommande basutställning om Norden under de senaste 500 åren, med planerad öppning 2023, kommer att berätta om samisk historia och kultur.

Nordiska museets utredning påbörjas 2022. Den ska göras i ett nära samarbete med Ájtte-museet i Jokkmokk och i en bred dialog med en rad olika intressenter. Centralt för utredningen blir diskussioner om hur samlingarna bäst ska förvaltas i framtiden och hur de bäst kan användas för att berätta om samisk historia och kultur.

”Jag är glad över att vi kan konkretisera arbetet med de samiska samlingarnas framtid. Vi har ambitionen att göra detta på ett genomarbetat och långsiktigt sätt och i dialog med företrädare för det samiska samhället och betydelsefulla intressenter”, säger Sanne Houby-Nielsen, arkeolog och chef för Stiftelsen Nordiska museet.

Det pågår en internationell debatt om urfolks rättigheter till kultur och kulturarv, som ofta handlar om återförande av kulturarv som har samlats in i äldre tider. I Norge och Finland har på senare tid samiska samlingar i nationella museer i Oslo och Helsingfors överförts till institutioner i Sápmi. I Sverige är sedan början av 1980-talet Ájtte huvudmuseum för den samiska kulturen i Sverige och Nordiska museet har därför som ett första steg lyft utredningen med ledningen för Ájtte.

”Vi ser fram emot att vara delaktig i utredningen där vi bland annat kan lyfta in ett samiskt perspektiv samt anknyta till samisk samtidshistoria”, säger Elisabeth Pirak Kuoljok, museichef vid Ájtte.

Amnesty Sápmi välkomnar initiativet, inte minst när det gäller samernas rätt till ceremoniella föremål, såsom ceremonitrummor, sejtar och offergåvor. Det poängteras i FN:s urfolksdeklaration, men har ännu inte något genomslag i Sverige, trots att det har gått 14 år sedan urfolksdeklarationen antogs i FN och accepterades av Sverige.

FN:s urfolksdeklaration

Vi bekräftar och erkänner betydelsen av urfolkens religiösa och kulturella platser och av att ge tillgång till och återföra deras ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor i enlighet med målen i FN:s Deklaration om urfolkens rättigheter.

Vi förbinder oss att, tillsammans med berörda urfolk, utveckla rättvisa, öppna och effektiva mekanismer för tillgång till och återföring av ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor på nationell och internationell nivå.

Bilder: Samisk ceremonitrumma. Emottaget såsom deposition af Kungliga Vetenskapsakademien genom professor Fredrik Adam Smitt i juni 1874. Foto: Jan Gustavsson, Ájtte museum/Nordiska museet

Riksdagsledamöter med fokus på heliga samiska föremål

14 Nov 2021

Under den allmänna motionstiden i höst skrev 40 riksdagsledamöter från fem partier motioner om återbördande av heliga föremål till det samiska folket. Det är riksdagsledamöter från Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet. Det är en klar förbättring jämfört med förra året då tre partier lyfte frågan om heliga föremål.

I motionerna lyfter de även fram vikten av repatriering, alltså begravning av samiska kvarlevor som finns på museer runt om i landet. Om dessa politiker verkligen menar det de skriver, så borde det gå att få en majoritet i riksdagen för att påskynda och finansiera arbetet begravning av samiska kvarlevor och ett återbördande av ceremoniella föremål, vilket ligger i linje med FN:s urfolksdeklaration.

Vänsterpartiet

Åtta riksdagsledamöter från Vänsterpartiet lämnade in en partimotion (2021/22:3196) där de bland annat skriver: ”Krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna. Vänsterpartiet satsar i höstbudgeten (2021/22:V700) på möjligheter för de olika ansvariga institutionerna att ta emot samiska föremål och kvarlevor. Resurserna kan t.ex. användas till att skapa magasin, konservering, gravsättning eller andra kostnader som återförandet kan innebära. Vänsterpartiet anslår 5 miljoner kronor per år till syftet”. Motionen är undertecknad av partiledare Nooshi Dadgostar samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Vasiliki Tsouplaki och Jessica Wetterling.

I ytterligare en partimotion (2021/22:2601) skriver Vänsterpartiet under rubriken ”Repatriering av samiska kvarlevor och heliga föremål”: ”Vänsterpartiet vill se ett mer intensifierat arbete från statens sida när det gäller repatrieringen. Vi avsätter därför medel för detta syfte i vår budgetmotion för 2022”. Motionen är undertecknad av partiledare Nooshi Dadgostar samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Mia Sydow Mölleby och Jessica Wetterling.

Centerpartiet

Nio riksdagsledamöter från Centerpartiet skriver i en kommittémotion (2021/22:3217) bland annat: ”Repatriering är en process för återbördande av föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga eller rättmätiga platser. Begreppet inrymmer också ett försoningsarbete; att göra upp med ett smärtsamt förflutet och återskapa förtroendet mellan den som tog och den som blev drabbad. Centerpartiet anser att det är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål. Motionen är undertecknad av förste vice partiledare Linda Modig samt Malin Björk, Jonny Cato, Johan Hedin, Martina Johansson, Ola Johansson Per Schöldberg, Lars Thomsson och Helena Vilhelmsson. 

Liberalerna

Åtta riksdagsledamöter från Liberalerna har lämnat in en kommittémotion (2021/22:4003) där de skriver bland annat: ”I FN:s urfolksdeklaration slås fast (artikel 12) att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål, samt att urfolk har rätt till repatriering av sina förfäders mänskliga kvarlevor.  Liberalerna anser att det är hög tid att arbetet med återbördande av samiska kvarlevor och samiska ceremoniella föremål, ges en hög prioritet. Det juridiska, praktiska och ekonomiska förutsättningar måste redas ut och en plan för arbetet tas fram”. Motionen är undertecknad av Christer Nylander, ordförande för riksdagens kulturutskott samt Gulan Avci, Nina Lundström, Maria Nilsson, Lina Nordquist, Johan Pehrson, Mats Persson och Allan Widman.

Moderaterna

Sju riksdagsledamöter från Moderaterna skriver i en kommittémotion (2021/22:3369) bland annat: ”Samerna har länge krävt att mänskliga kvarlevor och heliga ceremoniella föremål som finns i statliga samlingar ska återlämnas. Moderaterna anser att det är viktigt att staten skyndar på återlämnandet av samiska kvarlevor och ceremoniella föremål, då detta är en viktig del i försoningsarbetet med det samiska folket och att svenska staten tar ett större ansvar för dessa processer, både rättsligt, administrativt och finansiellt. Motionen är undertecknad av Viktor Wärnick, andre vice ordförande i riksdagens kulturutskott samt Annicka Engblom, Marie-Louise Hänel Sandström, Ulrika Jörgensen, Magnus Stuart, John Weinerhall och Ann-Britt Åsebol.

Sju riksdagsledamöter från Moderaterna argumenterar på samma sätt i en kommittémotion (2021/22:3793) som handlar om Moderaternas minoritetspolitik. Den motionen är undertecknad av Karin Enström, ordförande för konstitutionsutskottet, samt Ida Drougge, Annicka Engblom, Lars Jilmstad, Ulrika Karlsson och Erik Ottosson.

Miljöpartiet

Två riksdagsledamöter från Miljöpartiet har lämnat in en enskild motion (2021/22:4109) där de bland annat skriver: ”Samiska kvarlevor och offergåvor finns i olika samlingar och på museer runt om i landet. Processen för återbegravning och repatriering är komplicerad och kostsam. Det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag. Det behöver göras möjligt för även mindre museer att kunna ta emot och tillgängliggöra samiska föremål för en bredare allmänhet. Mänskliga kvarlevor som finns på svenska museer ska kunna hanteras av osteologer för att möjliggöra identifiering av ursprung för eventuell återbegravning”. Motionen är inlämnad av partiets samepolitiska talesperson Camilla Hansén och Anna Sibinska.

Om du vill läsa motionerna i sin helhet finns de på riksdagens webbplats.

Fjärde världen: Kulturarv och samiska rättigheter

9 Nov 2021

Stellan Beckman, som driver Fjärde världen-podden, samtalar med Kerstin Andersson om samiskt kulturarv och samiska rättigheter.

Vi började samtala om den samiska offerplatsen Unna Saiva som skändades 1915, att Sverige är sämst i klassen när det gäller återbördande av samiska föremål och att Norge och Finland är långt före.

Kerstin nämnde  att hennes farbror Sören, 91 år, känner till en offerplats som inte har skändats. Den ska förbli hemlig – för alltid.

Vi diskuterade Amnesty Sápmis engagemang för begravning (repatriering) av samiska kvarlevor – just nu med fokus på kvarlevor som finns i Lund och Uppsala. Nyligen har Arjeplogs sameförening begärt återbegravning av kvarlevor som finns på dessa museer.

Kerstin riktade kritik mot regeringen. De behöver ger direktiv till statliga museer om att de ska ta initiativ till begravning av samiska kvarlevor. Regeringen behöver också finansiera den osteologiska kompetens som krävs för att bringa ordning på kvarlevorna. Det kommer att kosta pengar, men det är statens ansvar. Dessutom behöver regeringen gå Sametinget och Svenska kyrkan tillmötes när det gäller ändringar i två lagar för att underlätta begravning.

Vi pratade om Världskulturmuseet som nu överlämnar ägarskapet av föremål till Ájtte-museet i Jokkmokk. Och Skogsmuseet i Lycksele, som planerar att byta namn till Same- och skogsmuseum och som borde få överta ägarskapet av den ceremonitrumma som de har fått låna från ett museum i Stockholm.

Kerstin framförde kritik mot att regeringen inte uppmärksammar att det i år är 100 år sedan en enig riksdag fattade beslut om att inrätta världens första statligt finansierade rasbiologiska institut och att det nästa år är 100 år sedan de öppnade. Varför har inte myndigheten Forum för levande historia i uppdrag att informera om Sveriges övergrepp mot samerna? Det är inte bara samernas historia, det är en del av berättelsen om Sverige.

Vi hann också diskutera markexploateringar i Sápmi, böcker om skogssamiskt liv och Kerstins kommande bokprojekt som handlar om just det – skogssamiskt liv i Gällivare skogssameby.

Kerstin tackade för det varma stödet från det samiska samhället, som hon har fått när det gäller kravet på ett återbördande av offergåvorna från Unna Saiva. Tre samiska organisationer – Riksorganisationen Same Ätnam, Silbonah Sámesijdda, Svenska Samernas Riksförbund – har under deras årsmöten/landsmöten 2021 gjort stöduttalanden.

Programmet är en halvtimme. Lyssna gärna!

Samefolket: Föremålen ska åter till Unna Sájvva

28 Sep 2021

"Den 9 augusti 1915 tar arkeologen Gustaf Hallström lycklig det första spadtaget i den samiska offerplatsen vid sjön Unna Sájvva, 75 kilometer norr om Boden. Offerplatsen töms på 600 föremål och 156 kilo ben och horn. 

Kerstin Andersson från Lillsaivis har känt till offerplatsen sedan barnsben. I augusti gav hon ut en bok som bygger på Hallströms tidningsartiklar och korrespondens. Nu ställs också krav på repatriering".

"Man har kommit mycket längre i Norge och Finland. Sverige är sämst i klassen, konstaterar Kerstin Andersson. Även SSR, Same Ätnam och Silbonah Sámesijdda har ställt sig bakom kraven på repatriering av de plundrade föremålen". 

Det skriver Tor L Tuorda i tidningen Samefolket. Hela artikeln finns att läsa på tidningens webbsida.