Nyheter

SVT sänder från offerplatsen

9 Aug 2021

Sameradion besöker offerplatsen

9 Aug 2021

För drygt 100 år sedan grävde arkeologen Gustaf Hallström upp hundratals offergåvor från den heliga platsen Unna Saiva i Gällivare kommun. Nu lanseras skrift om den samiska offerplatsen.

Jörgen Heikki från Sameradion är på  plats vid offerplatsen och intervjuar Kerstin Andersson, redaktör för skriften, och hennes 91-årige farbror Sören Andersson. De vill att föremålen ska återbördas till det samiska folket.

”Det var statligt finansierade tjänstemän som var på stöldturnéer i Sápmi. Nu är det statens skyldighet att betala tillbaka”, säger Kerstin Andersson.

Lyssna på inslaget här:

Sören Andersson medverkar också i en längre intervju på lulesamiska. Det sändes på Urfolksdagen den 9 augusti och exakt 106 år efter att det första spadtaget togs i den samiska offerplatsen.

Sören Andersson anser, liksom många andra, att Hallströms arkeologiska utgrävningar var rena plundringen.

”De går ju att frakta tillbaka, mycket snabbare än han fick dem till Stockholm i alla fall”.

Sara Källgarn: ”I många år har vi tigit”

8 Aug 2021

”Vi samlas idag för att uppmärksamma samisk kultur och den stulna offerskatten från Unna Saiva. I många år har vi tigit. I många år har vi förtigit. Nu verkar Gällivare kommun för att återföra Unna Saivas offerskatter till Sápmi, till Gällivare skogssamebys område. För att de hör hemma här, för att de är en del av hela historien här”.

Det är några av orden ur Sara Källgarns tal på den samiska kulturdagen på hembygdsområdet i Gällivare den 8 augusti. Sara Källgarn är förvaltningschef på Gällivare kommun. Läs hela talet nedan.

Vi samlas idag för att uppmärksamma samisk kultur och den stulna offerskatten från Unna Saiva.

Det handlar om tillhörighet, om identitet, om synliggörande.

Vad betyder det att finnas?
Vad betyder det att räknas?
Vad betyder det att höra till? 

Vad betyder det att höras?
Vad betyder det att känna sina rötter på en plats?
Vad betyder det att få rötterna uppryckta?
Vad betyder det att ha ord för platser och vanor?
Att känna sin mormors och farfars födelseplatser?

Vad betyder det att ignoreras av eller benämnas av andra?
Vad betyder det att få bli tagen på allvar?
Vad betyder det att själv sätta ord på och spegla sig i sin omvärld, sin bakgrund?

I många år har vi tigit.
I många år har vi förtigit.
I många år har vi velat framstå som det goda Sverige, världssamvetet, öppnat våra armar utåt, men stängt blicken inåt.

Men vi börjar våga tala nu, vi måste börja våga se.
Se på marken.
Se på varandra.
Se på historien och nutiden.

Gjort kan inte göras ogjort.
Men vi kan se med klara ögon och göra om.

Idag möts vi, samtalen sorlar, språken, erfarenheterna blandas. 
Under pandemin har vi längtat.
Som under 100 år av tystnad.

Nu vill vi mötas, nu vill vi både minnas och blicka framåt.

Gällivare kommun är förvaltningskommun för att vårda inkluderingen av Europas enda urfolk och därmed för en del av avkoloniseringen av Sapmi.

Vi verkar för att återföra Unna Saivas offerskatter till Sápmi, till Gällivare skogssamebys område.

För att de hör hemma här,
för att de är en del av hela historien här,
för att de ska vara en del av framtiden här,
där vi hör hemma,
där vi kan möta varandras blickar.

Jag hoppas att vi samlas här igen snart, stolta över gemensamma arv, lärdomar och att Unna Saivas skatt fått komma hem.

Sara Källgarn, Gällivare, 8 augusti 2021

 

Ny bok: Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

8 Aug 2021

 

"För 106 år sedan sattes det första spadtaget i Unna Saiva, en offerplats i min hemby. Hundratals offergåvor fördes bort till Historiska museet i Stockholm.

Samerna har aldrig lämnat ifrån sig heliga föremål frivilligt. De är stulna. Det var statligt finansierade tjänstemän förde bort föremålen. Nu är det dags att offergåvorna från Unna Saiva får flytta hem och få en värdigare placering, allra helst i Gällivare eftersom offerplatsen ligger i Gällivare kommun.

Med den här boken vill jag visa upp vårt vackra kulturarv. Jag vill skapa stolthet bland alla i Gällivare kommun för kulturskatten som har grävts ner för över tusen år sedan.

Jag vill att våra politiker ska förstå den verkliga innebörden av urfolksdeklarationen, som ger urfolket samerna rätt till alla heliga föremål (artikel 11 och 12) och tillsätta resurser för ett årterbördande till det samiska folket.

Norge gör det. Finland gör det. Sverige är tyvärr sämst i klassen.

Jag och mina släktingar hoppas att offergåvorna från Unna Saiva får gå i bräschen för ett återbördande av heliga föremål. Det enda vi begär är att staten rättar till fel som begicks för drygt hundra år sedan".

Det är i korthet mitt tal under den samiska kulturdagen i Gällivare då jag lanserade boken "Unna Saiva – en skändad samisk offerplats", säger Kerstin Andersson.

Boken finns att köpa via bokhandlare online. Bästa pris hittar du på Vulkan.

Stora festligheter i anslutning till urfolksdagen i Gällivare

6 Aug 2021

På söndag anordnas en kulturdag i Gällivare hembygdsområde, i anslutning till urfolksdag, som är på måndag den 9 augusti. De samiska byggnaderna ska återinvigas efter renovering och flera böcker ska släppas.

Riksorganisationen Same Ätnam uttalar stöd för Unna Saiva

8 Jul 2021

För 106 år sedan skändades och plundrades den samiska offerplatsen Unna Saiva. Offergåvor som hade legat på platsen i tusen år grävdes upp och fördes till Historiska museet i Stockholm. Nu driver ett antal samer frågan om ett återbördande av offergåvorna till ett museum i norra Sápmi, allra helst i Gällivare kommun eftersom offerplatsen ligger inom kommunen. 

Riksorganisationen Same Ätnams landsmöte gjorde följande uttalande den 5 juni:

"Riksorganisationen Same Ätnam uttalar sitt stöd för att offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Gällivare kommun ska återlämnas till det samiska folket och förvaltas genom avtal med Sametinget på ett museum i norra Sápmi. Offergåvor har förts bort mot samernas vilja av statligt avlönade tjänstemän. Därför är det statens ansvar att finansiera återbördandet och möjliggöra att föremålen kan visas för en bred allmänhet på ett museum i norra Sápmi".

En representant för Same Ätnams styrelse, Liz-Marie Nilsen, kommer att delta i en samisk kulturdag den 8 augusti i Gällivare. Då återinvigs samevistet på hembygdsområdet och en ny skrift lanseras; Unna Saiva - en skändad samisk offerplats.

Svenska Samernas Riksförbund uttalar stöd för Unna Saiva

1 Jul 2021

Det har gått drygt hundra år sedan Unna Saiva, en samisk offerplats i Gällivare kommun, skändades och plundrades. Offergåvor grävdes upp och fördes till Stockholm av statligt avlönade tjänstemän. Idag förvaras offergåvorna på Historiska museet i Stockholm. Ett trettiotal samer driver med stöd av Gällivare skogsameby frågan om ett återbördande av offergåvorna till ett museum i norra Sápmi, helst i Gällivare kommun eftersom offerplatsen ligger inom kommunen. 

Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte gjorde följande uttalande den 3 juni:

Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte uttalar sitt stöd för de enskilda samer och Gällivare skogssameby, som kämpar för att offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Gällivare kommun ska återlämnas till Sápmi. Offergåvor har förts bort mot samernas vilja av statligt avlönade tjänstemän. Därför är det statens ansvar att finansiera återbördandet och möjliggöra att föremålen kan visas för en bred allmänhet på ett museum i norra Sápmi.

Tidningen Samefolket skriver om motionen från Gällivare skogssameby, som antogs på landsmötet.

Ordföranden för Svenska Samernas Riksförbund, Matti Blind Berg, kommer att delta i en samisk kulturdag den 8 augusti i Gällivare. Då återinvigs samevistet på hembygdsområdet och en en ny skrift om Unna Saiva lanseras.

 

Samiskt kulturarv i riksdagsdebatt

5 Jun 2021

Riksdagens kulturutskott debatterade kulturarvsfrågor den 5 maj 2021. Sex riksdagspartier lyfte frågan om återbördande av samiska heliga föremål och återbegravning av samiska kvarlevor. Det är glädjande att det finns så stor enighet i riksdagen kring statens ansvar för återlämnande och finansiering.

”Jag vill verkligen understryka att ett repatrieringsarbete, ett identifieringsarbete och ett återlämnande av både mänskliga kvarlevor och heliga föremål är ett samlat svenskt ansvar”, sa Annicka Engblom från Moderaterna.

”Det är nu dags att få ordning på detta och se till att det finns en idé om hur ett ansvarstagande för den historien ska finansieras”, sa Christer Nylander från Liberalerna.

”Från Centerpartiets sida anser i att det nu är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål”, sa Per Lodenius.

”Vi anser att staten måste vara mer aktiv och ha ett större engagemang i de här frågorna. Det kan inte vara så att enskilda ättlingar ska behöva driva den här processen mot staten på egen hand”, sa Jessica Wetterling från Vänsterpartiet.

”Vi kristdemokrater menar att frågan om att återföra samiska kvarlevor och föremål behöver lösas. /…/ När vi hör de olika talarna här, hör vi att det kommer en lösning framöver som riksdagen kommer att ställa sig bakom. Jag profeterar om detta, höll jag på att säga”, sa Roland Utbult från Kristdemokraterna.

”Vi har tidigare i debatten hört snart sagt samtliga partier tala sig varma för återbördandet av samiska kvarlevor, offergåvor och andra föremål. Miljöpartiet står självklart också bakom det. Där det finns hinder för sådana processer, vilket det gör, bör de ses över och undanröjas. Det handlar inte minst om ekonomiska hinder. Finansiering måste lösas. Resurser behöver tillföras” sa Mats Berglund.

Det var några citat från debatten om det samiska kulturarvet. Du kan läsa hela debatten nedan.

Christer Nylander (L): I betänkandet behandlas också förslag om det samiska kulturarvet. Det handlar bland annat om repatriering av kvarlevor och religiösa föremål. Många av oss i kammaren, och många av oss i riksdagen, har skäl att vara självkritiska i hur dessa frågor har hanterats tidigare. Det är nu dags att få ordning på detta och se till att det finns en idé om hur ett ansvarstagande för den historien ska finansieras.

Annicka Engblom (M): Det andra jag vill stryka under som vi i Moderaterna har fört fram och som jag tror – nej, jag tror inte; jag vet – att vi känner stor gemenskap i och som också yttrade sig i den diskussion som vi hade med Amnesty Sápmi i måndags, i vilken flera deltog, är det avsnitt som handlar om identifiering, repatriering och återlämnande, väljer jag att använda i stället för restitution, av samiska föremål i museisamlingar. Det är vår skyldighet. Ni kan ju tänka er själva om någon skulle gräva upp era föräldrars eller andra anförvanters gravar för att ägna sig åt forskning – att mäta skallar och ben och så vidare. Det är fullkomligt otillständigt.

Det finns inget att diskutera här, utan det här arbetet måste öka och fortskrida – självklart på ett rättssäkert sätt, fru talman. Det är viktigt att man säkerställer vilka det är som gör anspråk och på vilka av dessa återlämnade. Men det är en form av anständighet.

Det räcker inte att vi har den vägledning som Riksantikvarieämbetet – mycket förtjänstfullt – har tagit fram, utan precis som Christer Nylander nämnde tidigare behövs det ett nationellt regelverk kring detta. Museerna som vill bidra till återlämnande ska ha stöd och finansiering, och den bör vara nationell.

Jag vill i sammanhanget också påpeka att vi ibland när debatten handlar om olika samiska frågor hemfaller åt "vi och de". Jag vill verkligen understryka att ett repatrieringsarbete, ett identifieringsarbete och ett återlämnande av både mänskliga kvarlevor och heliga föremål är ett samlat svenskt ansvar. Vi är alla svenskar, och det här är en del av vårt gemensamma kulturarv.

Per Lodenius (C): Samerna är ett av världens urfolk och faktiskt det enda urfolket i Europa. Sápmi kallas det stora landområde som breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten. Sápmi som begrepp innefattar både landet Sápmi och folket samerna. Samerna har en lång sammanhängande historisk anknytning till området - ett område där de har bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur, som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande.

De övergrepp och den diskriminering som svenska staten historiskt har utsatt samer och andra nationella minoriteter för och som, måste jag säga, fortfarande pågår på många plan är ofta okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Diskussioner och frågor kring detta har dock länge förts i det samiska samhället och i Sametinget. Att processerna med sannings- och försoningskommissionerna nu till slut inletts är mycket välkommet och efterlängtat. Utan en ordentlig genomlysning där saker lyfts fram i ljuset kan Sverige inte göra sig fritt från förlegade och diskriminerande föreställningar om samer och nationella minoriteter i stort.

Ytterligare ett sätt att nu läka de sår som statliga historiska åtgärder orsakat är repatriering av samiska kvarlevor. Repatriering är en process för återbördande av föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga eller rättmätiga platser. Den inrymmer också ett försoningsarbete som innebär att göra upp med ett smärtsamt förflutet och återskapa förtroendet mellan den som tog och den som blev drabbad.

I 2018 års museilag är det tydligt att museer ska delta i repatriering. Även i det internationella museisamarbetet ICOM:s föreskrifter och i urfolkskonventionen framgår det att repatriering ska göras tillsammans med urfolk och lokalbefolkning. I samband med den nya museilagen fick också Riksantikvarieämbetet i uppdrag att ta fram vägledningar till museer och presenterade 2020 två dokument i ärendet: Stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar och Stöd för museer i återlämnandeärenden.

Från Centerpartiets sida anser vi, fru talman, att det nu är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål.

Jessica Wetterling (V): En skamfläck i vår historia är den långvariga diskrimineringen av samer. Tyvärr är det fortfarande så att kunskapen inte är särskilt utbredd om hur staten har agerat genom århundraden. Jag har tyvärr inte möjlighet att här i dag förklara hela vidden av det förtrycket, utan det får bli en kort översikt.

Från de sista decennierna av 1800-talet influerade rasbiologin svensk samepolitik. Politiker och forskare påstod och sökte belägg för att samer var födda med vissa egenskaper som gjorde att de var underlägsna den övriga befolkningen. Offentliga forskningsanslag användes för att mäta och jämföra kraniers form hos den svenska majoritetsbefolkningen, samer och sverigefinnar. Mätningen gjordes både på levande människor och genom att gräva upp gravar. Långskallar ansågs högre stående än kortskallar, dit samer räknades. 1 300 levande samer undersöktes och fotograferades. Det var vuxna och barn, med och utan kläder.

År 1922 grundades det offentligt finansierade rasbiologiska institutet i Uppsala, det första i världen. Institutionen hade politikernas uppdrag att upprätthålla hög kvalitet på den svenska folkstammen, vilket innebar att rasblandning skulle undvikas. Även om samerna inte var direkt utpekade som en grupp som skulle utsättas för tvångssterilisering är det ändå tydligt att många samer utsattes för dessa övergrepp, som utfördes från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Det är bara 70 år sedan - inte så länge sedan.

Fru talman! Sverige har förbundit sig att följa FN:s urfolksdeklaration. Enligt den ska urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Trots detta visar en undersökning från Linnéuniversitetet från i år att samer sällan involveras i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet. Inflytandet är praktiskt taget obetydligt. Det gör att samer ofta känner sig överkörda och förbisedda men också att arkeologerna kan gå miste om viktig kulturhistorisk information.

Dessutom visar undersökningen att hanteringen av samisk kulturmiljövård skiljer sig mellan olika län och mellan olika arkeologiska företag. Detta i sig är ett problem, eftersom det då är svårt att veta vad som gäller i ett särskilt område.

Krav på återförande, repatriering av heliga föremål och kvarlevor, har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och ens förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och stater.

Sametinget beslutade 2007 att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i alla statliga samlingar, en kartläggning av hur museer och institutioner har tillskansat sig materialet och en repatriering av samiska kvarlevor och andra heliga föremål. I det här betänkandet har vi motionerat om att denna fråga måste få högre prioritet. Vi har också avsatt pengar för det i vår budget.

Vi anser att staten måste vara mer aktiv och ha ett större engagemang i de här frågorna. Det kan inte vara så att enskilda ättlingar ska behöva driva den här processen mot staten på egen hand. De vägledningar som togs fram för några år sedan är bra, men det behövs mer.

Samernas rättigheter har stärkts de senaste decennierna, men de övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för och som fortfarande pågår på många plan är ofta okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samers rättigheter som urfolk och hur diskrimineringen påverkar samers liv och situation.

Roland Utbult (KD): Låt mig säga någonting om det som flera har varit inne på här, nämligen repatriering av samiska kvarlevor och föremål, och Kristdemokraternas syn på det. För den oinvigde handlar det om att återföra kvarlevor och föremål som finns på museer till det samiska folket.

Samernas resa genom tiden har inte varit lätt. När jag såg filmen Sameblod greps jag av flera händelser i filmen där det handlade om diskriminering i olika former. Jessica Wetterling beskrev här både intressant och ingående vad detta handlade om och gav flera exempel. Jag har också haft förmånen att delta – som bohuslänning ganska långt från själva sammanhanget, får jag väl säga – i Sametinget vid två tillfällen.

Thomas Jefferson, amerikansk president, sa så här: Vi håller dessa sanningar för självklara, att alla människor är skapade jämlika, att de genom sin skapare skänkts vissa okränkbara rättigheter, bland vilka finns liv, frihet och strävan mot lycka.

Vi kristdemokrater menar att frågan om att återföra samiska kvarlevor och föremål behöver lösas. Men det är också viktigt att det går till på rätt sätt. Det finns en ny museilag som säger att museer ska delta i repatrieringen.

Jag tror att jag ska stanna där och bara avsluta med att allt pekar på att det här kommer att lösas. När vi hör de olika talarna här hör vi att det kommer en lösning framöver som riksdagen kommer att ställa sig bakom. Jag profeterar om detta, höll jag på att säga. Det är känsliga och svåra områden, och det är av allra största vikt att det blir rätt hanterat framöver.

Mats Berglund (MP): Jag vill avsluta mitt relativt korta anförande med att lyfta upp två ansatser från en motion som mina partivänner har lämnat in och som också behandlas i det här betänkandet. Det handlar om det samiska folket. Vi har tidigare i debatten hört snart sagt samtliga partier tala sig varma för återbördandet av samiska kvarlevor, offergåvor och andra föremål. Miljöpartiet står självklart också bakom det. Där det finns hinder för sådana processer, vilket det gör, bör de ses över och undanröjas. Det handlar inte minst om ekonomiska hinder. Finansiering måste lösas. Resurser behöver tillföras.

Här kan du se hela debatten: Kulturutskottets betänkande 2020/21:KrU6

Tidskriften Astra – samiska berättelser

23 May 2021

Tidskriften Astra, som ges ut i Finland, har publicerat en lång artikel skriven av mig om den samiska offerplatsen Unna Saiva. I artikeln framgår det tydligt att återbördande av samiska heliga föremål är en politisk fråga. Det handlar både om urfolksrätt och ekonomiska resurser.

FN:s urfolksdeklaration fastslår i artikel 11 att stater ska ge urfolken upprättelse genom återlämnande av kulturföremål, som har tagits från dem utan deras medgivande eller i strid med deras lagar, traditioner och sedvänjor. I artikel 12 specificeras att urfolk har rätt till makten över sina ceremoniella föremål.

Under den allmänna motionstiden i Sveriges riksdag under hösten 2020 kom det in tre motioner som tog upp frågan om samiska heliga föremål. Vänsterpartiet skriver bland annat att ”det handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna”. Centerpartiet anser att ”staten skyndsamt ska säkerställa regelverk och finansiering för ett återbördande av kvarlevor och föremål”. Miljöpartiet skriver ” det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag”.

Den 8 februari 2020 fattade kommunstyrelsens ungdoms-, fritids- och kulturutskott i Gällivare kommun beslut om att utreda möjligheterna att ta emot och visa offergåvorna från Unna Saiva på Gällivare museum.

My Danvinds dikt "Förfäders vördnad", som hon skrev efter ett besök vid offerplatsen i Unna Saiva, är också publicerad i tidskriften.

En annan artikel handlar om att Nationalmuseum i Finland har beslutat att under hösten 2021 återlämna sina samlingar av samiska föremål till det samiska natur- och kulturcentret Siida i Enare. Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi, uttalar sig: ”Det är helt oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller återbördande av föremål, som alldeles uppenbart har stulits från Sápmi. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen. Gör om. Gör rätt. Se Finland som ett föredöme i den här frågan”.

Emma Göransson, utbildad på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, arbetar främst med konst och skrivande kopplat till sitt samiska ursprung. Hon har skrivit en berättelse om sameflickan Astrid.

Finland återlämnar samiska föremål

3 Mar 2021

Nationalmuseum i Finland har beslutat att under hösten 2021 återföra – repatriera – sina samlingar av samiska föremål till det samiska natur- och kulturcentret Siida i Enare. Samlingen består av ungefär 2000 föremål och har samlats in från 1830-talet.

Två samiska konstnärer och aktivister, Petra Laiti och Outi Pieski, planerar en utställning med namnet Mäccmõš, maccâm, máhccan – Hemkomst.

”Repatrieringen handlar om så mycket mer än enbart ett återförande av föremål. Hela samlingen har en kulturell bärkraft som är ovärderlig. Överlag handlar det om att korrigera historieskrivningen och uppmärksamma uråldriga livskrafter”, säger de.

Amnesty Sápmi undrar när Sverige ska ta ett liknande initiativ. Idag tvingas enskilda personer och samiska föreningar driva processer kring återbördande av samiska kvarlevor och heliga föremål.

"Det är helt oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller återbördande av föremål, som alldeles uppenbart har stulits från Sápmi. Samerna skulle aldrig lämna ifrån sig offergåvor, sejtar och ceremonitrummor frivilligt. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen. Gör om. Gör rätt. Se Finland som ett föredöme i den här frågan”, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi.

Källa: Kunstkritikk

 

https://kunstkritikk.se/finland-repatrierar-2000-samiska-foremal/

Samiska kvarlevor och heliga föremål – fråga i riksdagen

25 Feb 2021

Jessica Wetterling, riksdagsledamot (V) ställde en fråga i riksdagen den 25 februari till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) om återförande av samiska föremål och kvarlevor till Sápmi.

”Repatriering handlar om rätten till det förflutna och ens förfäder. Sametinget har länge krävt att det skapas en nationell fond för återbördande av det som har stulits från samerna. Vad anser ministern om att det nu i stället är ättlingar som försöker driva dessa processer på egen hand? Tycker ministern inte, som Vänsterpartiet, att staten bör ta ett större och mer aktivt ansvar för återbördandet av samiska kvarlevor och heliga föremål i samråd med Sametinget och samiska företrädare?”

Amanda Lind svarar bland annat:

”Frågorna om repatriering väcker med all rätt mycket känslor. Det har begåtts stora övergrepp, vilket har gjort att släktingar till nu levande samer och urfolk runt om i världen går att hitta på hyllor någonstans eller samlar damm i något museums källare. Det är givetvis en oacceptabel situation. Departementet har jobbat med denna fråga, och det har tagits fram handledningar riktade till museer för hur man kan jobba med återbördandefrågor på ett klokt och systematiskt sätt. Vi ska fortsätta att jobba med dessa viktiga frågor. Allt som rör budget kan jag givetvis inte ta ställning till eller kommentera här i talarstolen, men jag tackar för frågan i ett viktigt ämne”.

Lyssna på Jessica Wetterling och Amanda Lind här:

Gällivare kommun - beslut om Unna Saiva

10 Feb 2021

Den 8 februari fattade kommunstyrelsens ungdoms- fritids- och kulturutskott i Gällivare beslut om att utreda möjligheten att ta emot och visa offergåvorna från Unna Saiva på Gällivare museum. Utskottet gav förvaltningen i uppdrag att återkomma med förslag till hantering och budget under hösten 2021.

Gällivare kommun: "Grejerna ska tillbaka"

29 Jan 2021

"Grejerna ska tillbaka till Sápmi, det är vi helt överens om", säger Karl-Erik Taivalsaari ordförande i ungdom-, fritid- och kulturutskottet i Gällivare kommun.

”Men vi måste ha en diskussion över kommungränsen och med samiska organisationer innan vi beslutar. Det viktigaste är att det blir rätt gjort. Först och främst måste vi ha diskussioner med bland annat Ájtte-museet i Jokkmokk. Sen handlar det också om hur detta ska finansieras. Det finns en prislapp på sånt här också".

Arbetet med att inleda diskussionerna kommer att påbörjas under året, rapporterar Sameradion.

Vänsterpartiet: Synd att ättlingar behöver driva processen

28 Jan 2021

Vi, som kräver att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas, får nu stöd från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har lämnat in motioner i riksdagen om klarare regelverk och ekonomiska resurser för ett återlämnade av både samiska kvarlevor och offergåvor.

”Det är synd att ättlingar behöver driva den här processen. Det viktiga är att staten tar initiativ och tar ansvar för vad som har skett historiskt, givetvis i samråd med samiska företrädare och Sametinget”, säger Jessica Wetterling från Vänsterpartiet till Sameradion.

”Jag hoppas att offergåvorna från Unna Saiva får gå i bräschen för ett återförande av samiska kulturföremål. Offergåvor har ju aldrig lämnats bort eller sålts på ett rättmätigt sätt. De är alltid stulna”, sa Kerstin till reportern på Sameradion.

Obs! Länken innehåller två inslag.

Klicka på pilen i bilden, så ser du ett filmat inslag.
Klicka på pilen under bilden så kan du lyssna på radioinslaget.

 

Sametingsvalet: Är offergåvor en angelägen fråga?

27 Jan 2021

Idag finns det runt 600 offergåvor från Unna Saiva i lådor på Historiska museet i Stockholm. Kerstin Andersson är engagerad i frågan om de samiska offergåvorna från Unna Saiva, en samisk offerplats i hennes hemby.

"Offergåvor och sejtar är alltid stulna från Sápmi. Samerna har aldrig lämnat ifrån sig föremålen frivilligt", säger hon. Nu vill hon veta vad Sametingspartierna gör i frågan och deras inställning till att offergåvorna kan komma att placeras på museum i Gällivare kommun.

Lyssna på inslaget och se det filmade inslaget på Sameradion.